Ett fenomen som jag tycker är superintressant är hur vi människor fungerar när vi ska estimera hur bra vi är på diverse saker. Allt från ledarskap eller hur hälsosamma vi är till någon av våra hobbies. Det är jättevanligt att de som faktiskt egentligen är sämst på vald aktivitet, tror att de är mycket bättre på den än vad de egentligen är. De överskattar alltså sin förmåga – och gör det dessutom mer än andra. Varför då kanske du undrar?

Jo, som förklaras i den här korta TED-Ed-videon, så beror det på att dessa personer kan så lite om ämnet att de inte förstår att de begår misstag. I själva verket är de så inkompetenta (hårt ord, jag vet) att de inte ens märker att de gör misstag.

Hur intressant är inte det! Jag blir nästan lite snurrig av att tänka på det! Och så blir jag såklart direkt lite orolig, tänk om jag går omkring och tror att jag är förträfflig på saker fast jag egentligen är usel?!

Mardröm! Jag vill helst veta om min uselhet så att jag antingen kan göra något åt den, eller låta bli att utsätta någon för den haha.

Det ska tilläggas att det här inte handlar om att man är uppblåst eller så, utan det handlar bara om att man saknar kunskap.

Om man istället är ganska bra på något, så tror man ofta att man är sämre än man faktiskt är. Alltså skulle man kunna säga att man har tillräckligt med kunskap för att förstå sina kunskapsluckor, men man tar det lite för långt. Men ju mer man fortsätter att lära sig, desto mer kommer man att inse att man inte är så usel. Ju mer du kan, ju sannare bild av din förmåga har du.

Det här fenomenet kallas Dunning-Kruger effekten. Det är så himla spännande och jag skulle kunna babbla på om det hur länge som helst tror jag! Men jag ska runda av, vill du läsa mer om det så finns förstås hur mycket som helst bara en googling bort.

Har du märkt av det här någon gång?

Det har jag definitivt gjort! Det är speciellt tydligt i mitt förhållande till foto. Det är egentligen först nu, efter 10 år med kamera i hand, som jag börjar känna mig själv bekväm med att jag vet på vilken nivå jag presterar.

  1. Oj, visste inte att det fanns ett fenomen eller begrepp för det. Jag har helt klart märkt av det vid flera tillfällen.

  2. Haha, det här är ganska intressant. Tycker ofta att man överskattar sig i början, sen lär man sig mer och då känner man sig sämre än man var tidigare – allt är bevisligen relativt!

  3. iza skriver:

    Nu.. Har jag haft tid att se videon och läsa lite. Och jo, det är helt klart en igenkänningsfaktor på det hela..! Precis som med många andra, iaf till en början, så märks det även för mig i fotovärlden. Jag kan typ se vad jag är bra på, men tvivlar likt förbannat för att man inte vill låta som att man är bäst i världen. Men ja, sjukt intressant, aning förvirrande och väldigt intressant !

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.